Den var inte så lättsam som jag hoppats, men väldigt fort så trivdes jag i Oklahoma med de trasiga, men godhjärtade människorna på det lilla landsvägskaféet Tuta och käka.
Rullstolsbundne vietnamveteranen Caney driver kaféet tillsammans med Molly O, kvinnan som han mer eller mindre betraktar som en mor. Molly O, fast i sina rutiner, väntar och väntar på att hennes tonårsdotter ska återvända hem, eller i alla fall komma och hälsa på. En liten skara stammisar håller sina tider, men det hjälper inte Caney att betala alla räkningar.
Vera Takes Horses sveper in en dag med en skadad hund i famnen och begär att få jobbet som parkeringsservitris. Medan Caney påpekar att anslaget i fönstret inte är aktuellt så övertalar hon honom att få en prövoperiod och att bara jobba för dricksen.
Snart promenerar även vietnamesen Bhui Khanh in och med sin knappa engelska tvingar sig in i deras liv som kaféets alltiallo.
